Oscar Enestad hade en märklig svart munkjacka med övertejpade loggor på repet, det kändes verkligen inte som scenkläder, men nu har han satt på sig en luftig svart blus istället med många knappar uppknäppta.

Sången är bättre nu än på dagen, men han känns svajig och lite nervös och får ett darr i rösten ibland.

Det är också nåt med boxen han står i på scenen. Den blir väldigt begränsande och han får svårt att nå ut hela vägen till publiken med sina känslor. Han är bäst när han är utanför boxen och svänger runt och lever ut sången.