När efterfesten hade stängt sen länge och pingisbordet förlorat sin charm fortsatte det så klart med efter efterfesten-fest uppe i hotellet.

Många samlades i ett litet utrymme med soffor och fortsatta att snacka, lyssna på musik, dansa och prata strunt.

Jag försökte övertyga tävlingsproducenten Karin Gunnarsson att nästa år ta in mig som artist. Jag hade hela konceptet klart. Uno Svenningsson skulle skriva låten. Och sjunga den i kulissen så jag bara kunde mima eftersom jag är komplett tondöv.

Ni förstår vilken succé det skulle bli!

Tills Karin kom in och dödade allt med orden:

– Vad har du för målgrupp? Vem skulle lyssna på dig?

Hon har rätt. Ungefär precis ingen.

Så, alla eventuella artistdrömmar som jag aldrig har haft grusades snabbt när klockan hunnit bli 04:28 och Karin satte upp handen som ett tydligt NEJ TACK!