Martin Stenmarck har bytt scenkläder. Den genomskinliga jackan är borta. Och det är inte jag som har stulit den, men jag börjar nästan förutsätta att den ändå dyker upp på mitt hotellrum här i Nyköping.

För Stenmarck har tagit på sig en vanlig svart tröja till skinnbrallorna den här gången.

Ljuset i hans nummer är helt nytt. mycket av verserna sjunger han i en stark strålkastare rakt uppifrån, omgiven av mörker.

I refrängerna dyker asiatiska rislykor upp på ledskärmen.