Polens Tulia sjunger nån form av white voice-sång (googla om ni vill veta mer) och jag tycker att låten är bra, men de har ett scenspråk som man snabbt tröttnar på, med enormt traditionella polska folkdräkter.

Hade de bara bjudit på nån form av reveal och slitit av sig klänningarna så hade jag verkligen gått igång på presentationen, men nu blir det lite enformigt tyvärr.