Ungerns Joci Papai har orientaliska inslag i sin Az en apam och bilder av sin pappa på storbild bakom sig, när inte scenen förvandlas till ett sprakande guldfyrverkeri på skärmarna och han får ett guldregn över sig från taket.

Det är vemodigt och lite svårt. Jag blir mer nedstämd än upprymd när jag hör honom. Om han gör sin låt barfota? Jajamensan.