Robin Bengtsson förlitar sig på skuggspelet bakom sig, där dansande figurer stärker hans sång och som han till viss del styr med sina rörelser.

Ibland sjunger han till figurerna, som gestaltar honom själv och den han sjunger till, i den här kärlekssången. Men även i andra genomsjungningen syns själva berättelsen i skuggfirgurerna så dåligt att jag är osäker på om tv-publiken ser eller tar det till sig.

Det måste bli betydligt tajtare för att funka.

När Robin sen kliver ner från podiet är det ljuset som strålar kring honom som blir starkare och starkare i takt med låten.

Han sjunger som alltid väldigt stabilt, men det finns en del att jobba på för att få till tv-bilderna här.