Musik om tre, två, ett…

William pekar i sin ring, som att han skulle tända den med sitt finger, men den lyser redan. Och det pekandet dessförinnan, som faktiskt tänker den, blir stelt och osmidigt.

William Stridh har en låt som växt sen igår, jag sjunger med i refrängen och gillar det här.

Men här behöver nummerkreatörerna gå hem och göra läxan, så att William får det enklare på scenen och inte behöver känna sig så stressad över kamerabyten och pekanden som inte leder nånstans.

Det här kan bli snyggt, men då måste William få möjlighet att slappna av på scenen och känna sig bekväm.