Det som ändå räddade upp dansandet för min del är att jag medan jag fortfarande jobbade fick en liten bugg med Lindas fina mamma Birgitta.

Dessutom blev vi kompade av Linda på sång, spontana dansbandsklassiker som Kan man gifta sig i jeans och Leende guldbruna ögon.

Men Birgitta tyckte att jag hade lite för konstiga turer när jag förde. Jag tror att vi får öva ihop oss lite till nästa gång.

Kolla in dansen i rörlig form sist i vårt snack om efterfesten nedan.