Ja, det var inte jag alltså. Jag bara iakttog, med ett ganska stort fnitter inom mig, när baren hade stängt och någon plötsligt lyfte upp ett halvt vinglas från ett bord.

– Det där ser bra ut.

Nån annan hittade en öl som nästan var full.

– Det är inget fel på slattar. Bättre att det dricks upp.

Kände kanske att det var dags för festen att runda av vid det här läget. Och det var också då ljuset i lokalen tändes upp.

Hela festriggen revs dessutom blixtsnabbt. Det var som att se Melodifestivalens scentekniker när de är som allra effektivast. I ett huj hade de plockat ihop det mesta av festlokalen på artisthotellet.