Melodifestivalens fläktchef Bo ”Masen” Lorentz går med gipsad underarm den här veckan efter att ha offrat sig för Hanna Ferms scenshow i sändningen i lördags.

Scenbytet inför hennes nummer var så snabbt så scenteknikerna omöjligt skulle hinna få allt på plats. Framför allt var det pyroteknikernas riggning av kolsyreröken som under repetitionerna tog för lång tid.

Därför fick Masen under genrepen rycka in för att hjälpa till att få in rökaggregaten på plats, under de korta sekunderna, samtidigt som Lina Hedlund också skulle påannonsera Ferms låt.

Under sändning stod Masen redo att på given signal rusa in på scenen utan att synas i tv-kamerornas bilder. Men i mörkret missade han det sista trappsteget in på scenen och istället för att i full fart springa in på scenen så for han rakt ner i scengolvet.

– Jag hade grejerna i handen så jag tog emot mig med knuten näve. Förbannat ont gjorde det, säger han.

Men Masen lät sig inte stoppas av smärtan. Han fortsatte in på scenen, riggade i ordning rökanordningen och tog sig av scenen igen.

– ont så in i helvete hade jag när jag fick till allt, men det måste ju göras. Det fanns ingen tanke på att inte göra det. Smärtan fick jag ta hand om senare. Och jag skulle ju sköta fläktarna också under Hannas nummer.

Efter sändningen fick han kylsprej och handen lindad för att kunna hjälpa till med nedriggningen av Melodifestivalens scen.

– Vem annars skulle göra det? Ingen annan vet ju var de sakerna som är på mitt ansvar ska vara så att de går att hitta igen veckan efter.

När han på söndagen tillbaka i Stockholm äntligen tog sig till akuten hade Södersjukhusets stabsläge på grund av brist på vårdplatser spillt över på övriga närakuter i stan.

– Jag skulle ju få umgås med mina grabbar. Då kunde jag inte vänta fram till midnatt på akuten, säger Masen.

Så inte förrän på plats i Eskilstuna på tisdagen fick han handen röntgad. Och sen gipsad eftersom han åkt på en rejäl fraktur.

Så nu får Masen avsluta Melodifestival-turnén med gipsad arm.

– Sjukskriva mig, nej aldrig? Vem ska då sköta det jag gör? Det finns ingen annan. Det här är inte värre än nåt annat, säger han och skrattar över gipset som redan är fullt med namnteckningar.