Paul Rey inleder i en ensam ljuskäggla på scenen. Samtidigt är han snygt upplyst så att han hela tiden syns tydligt.

På projektorduken bakom honom får han sällskap av silhuetter av människor som nickar i takt till musiken.

Det ser lite skumt ut, men också ganska kul.

Nu såg jag inte att de använde dubbleringen på tv-skärmarna.

Paul Rey sjunger helt själv, utan kör i kuliss. Bara i refrängen har han lite pålagda körer i den förinspelade musiken. Och han är stensäker genom hela låten. Känns helt rätt i tv-bilderna. Och låten är modern vemodig pojkpop som sätter sig direkt. Radiohit, jajamen, men Paul Rey är också en stjärna!