Linda Bengtzings genomskinliga cape är en del av scenshowen, när den i princip känns självlysande på scenen.

Efter första versen kastar hon den lagom till refrängen. Men den där refrängen alltså. Fastän det är Linda och hon ger energi till låten i sitt framträdande så finns det risk för att refrängen känns för tam. Att den försvinner.

Scenshowen är snygg. Idén med ljusstängern aär bra, man får känslan av en helt annan scen i det här numret.