De första två minuterna av låten rör Danny sig inuti rummet av kartonger. Och precis som i Jamiroquai-videon så ser det ut som att det är golvet som rör sig under hans fötter. Men egentligen är det dansare på utsidan som flyttar det något rangliga kartonbygget runt honom.

Dock finns det en risk att tv-tittarna inte ser, inte begriper, för att det är lite otydligt. Och det kan Danny tappa på. Kamerabilden ligger för högt så man ser inte riktigt hur golvet rör sig.

Därför är det bra att han inte byggt hela numret på kartongrummet.

Sista minuten tar han sig ut från den kartonfärgade världen, tillsammans med sina dansare, som också sliter av sig sina svartvita kläder och blir färgglada ihop med Dannys lila färgexplosion framför en vägg med lila lampor.

Det här är ett nummer som aldrig skulle ha kunnat göras inför publik.

För Danny är under de första två minuterna mitt inne i ett helt scenbygge av kartonger, där den fjärde väggen är en ställning med tv-kameror som hade dolt det mesta av framträdandet för publiken. Det här är en musikvideo som framförs live. En riktigt cool idé.

Men det känns som att Danny har en hel del att slipa på, han är perfektionist och det här är långt från färdigt. Men det är knappast så att jag är orolig. Han vet hur man skiljer på ett rep och vad som är färdig show. På lördag skull jag bli förvånad om inte allt sitter för honom.