Emil Assergård förbereder sig på scenen och sen får han köra sin första genomsjungning.

Det känns fortfarande som att han saknar lite självförtroende. Han markerar rörelserna mer än att han tar ut dem och kör hela vägen. Så kan man göra på en repetition i en danslokal, men nu måste han se varje repetition som lördagens framträdande, för att känna in hur mycket han kan ta ut det. Och sen växla upp det tre snäpp till.

Som när han sträcker ut armarna, så är det som att han itne riktigt sträcker ut dem, bara känner på hur det skulle kunna vara att göra det just där och då.