Lovad sjunger sin Allting är precis likadant. Jag gillar låten och jag gillar hennes röst,och jag gillar det sceniska där Daniel Koivunen dansar i ett angränsande rum och det projiceras på tv-skärmarna som att han är en dröm, eller en nästan osynlig ande.

Men det är något som inte riktigt händer på scenen. Hon tänder inte riktigt till i tv-kamerorna. Och när den glöden inte finns där så blir det något osympatiskt över det här framträdandet. Lovad ser lite hård ut i kamerorna.