Patrik Jean missar lite kameravinklar men får ändå till sitt rep snyggt i den genomsjungning som vi i pressen får titta på.

Som för flera andra av veckans artister hade jag kanske önskat lite mer energi, men det får han koppla på till nästa repetition.

Sången sitter, kanske blir det lite lite trevande i falsettpartierna men tonerna sitter. Det hade kunnat vara ett orosmoment men här tycker jag att det funkar.

Men varför detta abrupta slut? Det är nästan som att Patrik själv blir förvånad när låten bara stryps. Som att, där har det gått tre minuter, nu får låten inte vara längre, tack och hej.