Paul Rey har med sig en stor radio/studio/podcast-mikrofon som han sjunger i på scenen som liksom hänger ner från taket. Den använder han genom första versen och refrängen innan han byter till en handhållen mikrofon.

Han har ett eget scenrum på scenen, med golv och väggar som han låtar sig mot och som gör att numret skiljer ut sig när han inte använder led-väggar och -golv. Även om leden används en gång när ett porträtt av Paul splittras in i tusen pusselbitar.

De verkar inte göra en så tydlig grej av ”The missing piece” som det såg ut som på de första bilderna, där hans scengolv såg ut att ha en saknad pusselbit som skulle passas in. Det är inte en stor grej i scenshowen att döma av det klipp vi får se nu.

Han sjunger tryggt och stabilt och känns säker på scenen. Det här är en smygande låt, inte lika omedelbar som förra året, men som samtidigt växer genom låten.

Det här startfältet är verkligen otroligt svårt att tippa.