Benjamin Ingrosso och Felix Sandman dyker upp i en sista mellanakt där de gör en hyllning till sin skivbolagschef Ola Håkansson som valts in i Melodifestivalens Hall of fame.

Det öppnar superbra med Ola Håkanssons tävlingslåt från 1968 Du skänker mening åt mitt liv, det hade kunnat bli en fantastisk hit. Men tyvärr gör de inte hela låten. Istället är det ett medley.

Felix och Benjamin är fantastiska, men medleyt blir lite märkligt när det snarare blir en hyllning till Ola Håkanssons karriär som skivbolagsboss istället för hans gärning i Melodifestivalen.

De gör covers på Cardigans, Zara Larsson, Icona Pop som inte har något som helst med Melodifestivalen att göra. På något sätt.

När Tommy Nilssons En dag kommer in blir det riktigt bra igen. Men det fanns så mycket mer de hade kunnat göra.

Och varför hyllar man bara en av Hall of fame-pristagarna på det här sättet? Förra året lyckades man betydligt bättre. Och återigen känns det som att Melodifestivalens innehållsproduktion inte har tänkt färdigt, eller ens riktigt börjat.