Igår kände jag att Clara Klingenstörm hade tappat lite av glädjen och istället tryckte i från ilskan som hennes Behöver inte dig idag bygger på.

Hon kände inte alls det, när jag frågade henne på presskonferensen, men känslan av framträdandet under juryrepet var i alla fall så.

På dagrepet känns hon lugn och trygg på scenen. Glädjen kommer in, speciellt i sista refrängen, när hon ler på scenen och man ser hur ögonen lyser.