Paul Rey är väldigt säker på scenen och känns så där avslappnad som man måste vara som artist för att kunna njuta av att stå på scenen och inte behöva oroa sig för och hela tiden tänka på kameror och blickriktningar.

Hans scenografi är ett pussel och till Andra chansen har det gjorts lite tydligare i tv-bilderna som i slutet av numret visar hur två bitar skjuts ihop för att bli ett helt pussen, utan någon missing piece.