Island nu, via länk från delegationshotellet.

– Det var konstigt, jag hörde inte riktigt publiken som skrek men jag kände det och jag fick också massor av videoklipp från arenan. Det var en kul kväll.

– Det är en process, vi måste hålla oss medvetna om att hålla modet uppe. Det skulle vara väldigt lätt att inte göra det men det skulle inte heller vara lika roligt och vi försöker göra det bästa av situationen.

– Det känns inte riktigt som att vi tävlar i Eurovision utan mer som att vi sitter på ett hotell och tittar på Eurovision. Och så är det vi som tävlar för Island där på tv.

Jag fick frågan och undrade exakt hur blandade känslorna var nu, när de satt bara några kilometer från arenan och inte kunde vara här, och också om det fanns nån chans att vara på plats på lördag.

– Det känns konstigt, som jag sa. Jag kanske vet hur jag känner mig senare. Och vi kommer inte kunna vara på scenen på lördag. Det är irriterande för vi har lagt ner så mycket jobb på det här. Och vi har varit redo för det länge. Igår dagen före vi skulle tävla var dagen vi fick veta att ”nej, sorry”, jag hade satt på mig skorna och några av oss var på väg till bussen när vi fick veta. Det är irriterande, ssäger Dadi Freyr.