Efter 48 timmar blev det dags att testa sig igen i morse. Annars hade jag inte blivit insläppt i arenan igen.

Och den här gången gick testet på utandningsluften inte lika bra. Det verkar som att en majoritet av alla som får blåsa och puffa och andas och puffa igen blir underkända och därför måste ta ett antigentest med tops i näsan.

Jag kan lova att hon grävde läääääänge i min lilla känsliga näsborre.

Och sen fick jag sätta mig och vänta på resultatet i det här dystopiska tältväntrummet. Även fast jag vet att jag inte utsatt mig för några som helst risker och dessutom har antikroppar så är känslan lite nervös medan man väntar. Antigen-testerna kan ju också ge en liten andel falskt positiva resultat, och då skulle ett PCR-test med labresultat vänta och isolering på hotellrummet tills man fått det svaret.

Men efter en dryg kvart pep det till i mobilen med ett sms. Negativt! Så jag är välkommen i Eurovision-världen i ytterligare 48 timmar. Hurra!