Cornelia Jakobs börjar med strålkastare riktade mot sig och börjar sittande med en sladdmikrofon.

I första refrängen blir hon sittande och sjunger framför vad som ser ut som en stor måne på scenen. Det är en cirkelformad skärm som också ändrar färg i scenljuset, vit, röd, grön.

Cornelia sjunger väldigt bra och säkert i det klipp vi får se.

Hon reser sig upp i andra versen och till andra refrängen sätter hon micken i mickstativ, som hon snart slår omkull för att avsluta låten med micken i handen.

Numret känns lite mörkt just nu, jag tror att hon skulle vinna på att ljusa upp det lite så att hon blir tydligare för tv-tittarna, för i de vida bilderna försvinner hon. Det brukar vara svårt med den här typen av lite ”konstnärliga” nummer. Det är viktigt att det inte blir för mörkt.