Dags att ta av de norska vargarna masken
avI Norge hölls final i går kväll och det blev det enda alternativet som också vann. Skönt, för norska MGP har bjudit på ett aber av usel musik i år.
Segern togs hem av Subwoolfer med låten Give that wolf a banana.
Igår, före finalen, sa jag till norska VG att Subwoolfer var vad Norge borde rösta på, och nu har tv-bolaget NRK också frågat vad jag tycker om låten. Jag skickade det här svaret:
Ni gjorde rätt, Norge! Subwoolfer var det enda alternativet. Allt annat hade varit en katastrof. Give that wolf a banana kommer inte vara favorit hos några kritiker, men genom att skicka Subwoolfer till Eurovision kan Norge vara säkra på att få uppmärksamhet hos fans och tv-tittare runt om i Europa som redan har börjat älska det här konstiga, knäppa och smittande rymd-djungel-housen.
Men nu är det dags för norska journalister att börja göra sitt jobb, och demaskerar de här vargarna. För det funkar faktiskt inte att ”Keith” och ”Jim” låtsas att de är från rymden och säger töntiga och trista hittepåkommentarer i intervjuer. Man kan och ska ha kul i Eurovision, men man får inte vara på låtsas eller spela rollkaraktärer. Det kan möjligen bli lite fnissigt skoj i tv, men där stannar det. Det har testats tidigare och varje gång slutat i fiasko, med isländska tv-karaktären Silvia Night 2006 som det kanske mest avskräckande exemplet. Så av med maskerna, stå för vilka ni är och sen kan Subwoolfer mycket väl bli en fanfavorit i Eurovision.
För Subwoolfer är alltså maskerade med nån form av rymdvargmasker. Det har ryktats om att personerna bakom maskerna är alla från Ylvis till Ben Adams, en av sångarna i det brittisknorska pojkbandet A1 som hade några hits i början av 2000-talet.
Låtsas-artister och spelade karaktärer brukar inte gå hem i Eurovision, så jag hoppas att mina journalistkollegor i Norge gör sitt jobb och demaskerar den här duon. För då kan det här funka riktigt bra.
Och ja, jag vet att ett gäng av er kommer säga att det visst gått bra för fejkade artister i Eurovision, och ta Lordi och Verka Serduchka som exempel. Men där har man mer eller mindre vetat vilka som ligger bakom rollkaraktärerna och det har också gjorts intervjuer både i och utanför karaktär. Ingen av dem har heller kommit med samma typ av tönt-svar om att de kommer från yttre rymden och är gigantiska där, som Subwoolfer ägnat sig åt i intervjuer.