Angelino Markenhorn börjar i närbild sittande på en barstol mitt på scenen. Tv-bilderna tonar in och ut och scenen har fyllts med ljus tungrök.

När vi får se en vidare bild reser han sig upp inuti ett rum på scenen, som formats av ljuspelare.

Det här är inte en lättsjungen låt och Angelino gör det väldigt bra. Han hittar kamerorna och känns säker på scenen.

Rösten är väldigt avklädd, så varje misstag kommer höras. Han har Lars Säfsund på dub bakom scenen, men det här är så avskalat så det känns svårt att täcka eventuella felsteg. Och nu hör jag inte ett ändå.

Jag är väldigt imponerad av Angelinos sång. Funkar hans nerver så kan det här bli farligt på lördag.