Linda Bengtzing börjar sin scenshow liggande på scenen på sin gigantiska orangefärgade klänning. Och hon ser liksom ut att ligga utspridd på en cd-skiva (vet nån av kidsen vad det är för nåt fortfarande?)

Till refrängen hinner hon ställa sig upp och fyra dansare i rosa flyger upp på scenen, den mindre satellitscenen ute i publiken.

Det är husdansarna Kim Pastor och Lisa Arnold tillsammans med Nathalie Akselsen och Sanna Jansson.

I andra versen kliver Linda Bengtzing också ner från scenen och går runt och sjunger i publiken.

Jag var lite tveksam över låten under uppspelningen, men nu har jag tvärvänt.

Det här är det mest Linda Bengtzing-aktiga Linda Bengtzing har gjort sen hon var en turbokyckling och tog sig direkt till final 2011 med E de fel på mig och förpassade Love Generation till Andra chansen. När Linda Bengtzing alltså fortfarande var Linda Bengtzing och inte gav sig ut på upptäcksfärd bland rockpop, sadomasochism och något som SVT fått för sig var modern schlagerpop.

Med den här klänningen i orange så innebär det väl att jag och Markus Larsson får slåss om huruvida vi ska kalla henne turboapelsin eller inte.