Det är egentligen Martin Westerstrands växling mellan sång och growl i låten Till our days are over som gör att det här känns mer rock än arenapop.

De har bra energi och jag gillar hur Martin, Andreas Bladini och Max Flövik avslutar låten med att skapa sin egen moshpit på scenen framför Ian-Paolo Liras trumset.

Det ger ett effektivt ös.