Tenori börjar med ryggarna mot varandra och med en halv måne i närbild på på skärmen bakom dem.

Det blixtrar och dundrar på LED-skärmen och så kliver de synkroniserat fem steg framåt på scenen som upptakt till refrängen och då får vi en strålande stjärna på LED-skärmen.

Den bländande stjärnan är centre piece på scenen fram till tonartshöjningen inför näst sista refrängen när vi får ett rejält eldregn på scenen, vattenfall tror jag att de brukar kalla det.

Det är ju knappast som att de här killarna inte kan sjunga och de har en enorm pondus på scenen. Samtidigt finns det en tydlig glimt i ögat i blickarna in i kameran, speciellt från Alexander Grove.