Esperanza och vincero redan i första meningen sätter nivån för Tenoris La stella men det är sista 45 sekunderna som verkligen gör att jag älskar det här.

Det är som gjort för Eurovision. Känns redan Eurovision-klart. De 45 sekunderna borde åtminstone få vara där.

Kalle Leander och Alexander Grove sjunger så jag bara gapar och låten är uppbyggd så den aldrig tar slut och bara dunkar i med extra allt och ännu mer därtill.

Det blir liksom inte mer Eurovisiondramatiskt än så här! Om ni inte fattar det här och röstar det vidare så är det inte mitt fel.