Tone Sekelius avslutar med My way. Det är långt från Sinatras klassiker och snarare en gayschlager som vill bli et anthem. Det kanske den kan bli. Om hon kan leverera glädjen på scenen.

Versen börjar klassiskt lugnt för att bygga upp till en upptempo-refräng som hetsar framåt, med en text om att våga vara sig själv oavsett vad folk tycker och tänker.

Det är lätt att sjunga med i hooken om att leva sitt liv precis som mamma sagt. Det känns rätt corny, men jag gillar det, blir glad av det. Kanske för mycket gladschlager över det för att vara en verklig contender.