Jag funderade i första genomsjungningen om John Lundviks stylist glömt att fixa till den här flärpen som hänger längs med ena byxbenet, som att den liksom dragits ur sin hälla.

Ni vet hur jobbigt det är när dragskon åkt in i ena änden och man måste försöka mata den igenom hela vägen tillbaka. Så omöjligt.

Men här kanske det är meningen.

John Lundvik nu.

Han sjunger som vanligt helt felfritt och med så mycket känsla. Här finns ingen kör i kuliss. Ingen kör alls faktiskt. Varken på band eller live.

Tillbaka till Cornelia. En tredje och sista genomsjungning.

Hon sätter det snyggt igen, kameravinklarna är ytterligare upprensade.

Och så när hon precis sjungit klart ler hon stort och tackar för applåder.

Och då kommer den nu mekaniserade pricken farande så att hon måste hoppa undan den.

Vi var ju eniga på parkett om att det var nåt nytt. Men icke. Det beskedet fick jag nu.

Jag lämnar det där, efter andra genomsjungningen.

Efter rätt mycket trixande får Cornelia äntligen börja sjunga. Det verkar som att man har bytt ut några av de handhållna kamerabilderna mot stedicam-bilder.

Det är betydligt mycket mer ljus på henne, framför allt i den första minuten och den sista. Där emellan är det fortfarande lite skakiga bilder och stora vida bilder av hennes promenad på scenen runt pricken.

Det här är ett nummer som har jobbats och slipats på ordentligt sedan deltävlingen. Det märks.

Cornelia Jakobs har något litet brusljud i öronen så en ljudtekniker hjälper henne att byta en sändare, eller mottagare, eller baterripack eller liknande.

Men ljudtekniken säger att det kan vara hennes strass-väst som skapar störningar.

– Det är mer strass den här gången, säger Cornelia.

– Jag upplever att det kan vara dina kläder. Är det metall i strassen? frågar ljudteknikern.

Det fixas lite och Cornelia skrattar över att hennes väst kanske stör ut ljudet.

– När jag fått mer strass så stör det sändningen, verkar det som. Fashion before sound, säger Cornelia till nummerkreatören Sacha Jean-Baptiste på scenen.

Här sitter jag och tycker att vi får in en mycket större ”prick” på scenen till Cornelia Jakobs nummer. Men icke.

– Nej.

Svarar scenchefs-Tobbe när jag frågar.

Robin Bengtsson hinner ändå repa låten en tredje gång. Han har skön känsla på scenen och bra tryck i rösten.

Jennie Widegren går igenom kamerorna med Robin Bengtsson på satellitscenen när vi får höra att de vill köra igenom låten en tredje och sista gång om en minut. Men Jennie vill få till alla bilder rätt och får upp fotograf-Dragan på scenen också för att förklara exakt var hon vill att han ska stå.