Det kan ha varit så. Att jag föreslog, när festen tog slut, att det skulle kunna fortsätta stökas lite hemma hos mig. Jag bor ju bara runt hörnet från efterfesten.

Det kan också vara så att jag skyndade mig hem först, för att hinna städa undan eventuella kalsonger från golvet.

Och sen kan det vara så att 137 personer trängde sig in i en hiss för 3 som stannade mellan våning 0 och 1.

Allt detta är hypotetiskt alltså. Och det här är inte en autentisk bild av hur det såg ut tills vi jagat fram en jourhissreparatör (DYYYYYYRT) som med magiska nycklar lyckades öppna hissdörren.

Det tog heller alltså inte 45 minuter av trängsel i hissen för det här härliga gänget att komma ut.

Det finns en smått legendarisk hissfastnar-episod från tidigt 2010-tal i Malmö, på Savoy. När bland andra Christer Björkman och Thomas G:son satt fast och fick vänta på brandkåren i mycket mycket långt tid.

Och sen har vi den där gången i Linköping när Magnus Uggla fick klaustrofobisk panik i hissen, där han fastnat med en sjungande Shirley Clamp.

Vi för upp den här på listan över Mello-hiss-episoder, helt enkelt.

Tone Sekelius var inte en av dem som gick vidare. Hon dansade till tidig morgon efterfesten.

Och alla ville dansa med henne.

Och inte var väl jag sämre. Klockan 03:58 blev det här den sista bilden jag tog på efterfesten.

(Men tror ni att firandet var slut för det? Vi har ju en hissfastnar-episod att klara av också…)

Men hur söta.

Klockan hade börjat närma sig 04. Det spelades en myslåt i högtalarna.

O

ch det tog Oscar Zia och Axel Winqvist vara på. rejält.

Det var många av de utslagna artisterna som kom på efterfesten också. Killarna i Tribe Friday var några av de som stannade allra längst på dansgolvet.

Oscar Zia dök in på dansgolvet och det bildade snabbt en dansring kring honom.

Men hur han hamnade på golvet är jag faktiskt lite osäker på.

Kul blev det i alla fall.

Det var lite lite tråkigt med festen, för när klockan var 02 valde ett gång personer att gå vidare.

Det var Spy Bar på schemat exempelvis.

En av Hoss-systrarna drog med sig Cornelia från festen exempelvis. Mot just Stureplan och Spyan.

Ganska lumpet gjort av en Mello-oerfaren kompis. Klart ni vill ha skoj och kul. Men den här natten hanadlade ju om Cornelia och bara Cornelia.

Om hon stannat på Mello-efterfesten skulle hon också ha fått skina natten igenom. Att gå på nattklubb för att polarna tycker det är roligare och kanske creddigare… inte så viktigt faktiskt.

Det är något man fått lära sig med åren, att kompisar ska komma på efterfesten och sen absolut gå vidare. Men lämna sina Mello-stjärn-vänner att få fortsätta njuta av att stå i centrum. Hela tiden. Och hela natten. För det är dem alla vill fira på festen!

Lina flög upp på bardisken och poserade.

Och så stannade hon upp.

– Jag måste få se bilderna innan du lägger upp nåt.

Så det fick hon så klart.

Jag fick klartecken på detta.

Lina tog min keps. Och så dröjde hon lite.

– Är den fräsch eller?

För sist vi sågs tog hon min keps när den fortfarande var helt indränkt i två flaskor bubbel efter att jag sett till att finalisterna fått lite skumpa att fira med.

Men nu så.

Den här var ju helt ny. Och guldig.

Så Lina visade vem som var mest boy av oss.

Blev det snurrigt? Inte i närheten av vad Lina Hedlund bjöd på.

För 03:40 hittade vi varann på dansgolvet. Och tog sällskap till baren.

Per Andersson anslöt också när Lina beställde in hotshots.

När hon var programledare 2020 brukade hon förgäves jaga efter den lilla jagaren i barerna. Nu fanns det en bar som liksom hette ”hotshots-baren”.

John Lundvik visade förresten brösthåret. Men helst inte på bild.

Det kan ha varit så att vi var några som hjälpte honom att knäppa upp skjortan lite.

Osäker på om det var Metoo-varning. För när han sjöng Änglavakt för alla var det bara några få knappar som var uppknäppta.