Efter Cazzi Opeia får vi en snabbrepris över de fyra låtarna i andra semiheatet och sen blir det dags för ännu en Hall of fame-hyllning.

Först ett videoklipp över att Eva Dahlgren väljs in, lite märkligt kanske eftersom hon ställde upp för att skivbolaget tvingade henne. Åtminstone andra gången hon var med, 1980 med Jag ger mig inte. Hon tävlade första gången 1979 med Om jag skriver en sång.

Men sen får vi hylla Arja Saijonmaa också som valts in. Hon är själv på plats och gör sin Högt över havet, som är anledningen till att hon väljs in i Hall of fame.

Efter Arja får vi veta vilka som tar de sista finalplatserna, på genrepet är det så klart lottat. Därefter blir det presskonferens och den sänder vi live på Aftonbladet så häng med där. Mer blogg blir det senare.

De nya scenkläderna höjer Cazzi Opeias framträdande. Det var nåt urtvättat med de hon hade i deltävlingen.

Nu sprakar det om henne, och tillsammans med det lilla pyrot hon bränner till med så är det en uppväxling.

Martin Westerstrand låter inte hes idag som igår, så det stämde nog som han sa på presskonferensen att det var morgonrösten innan han hunnit sjunga upp ordentligt.

Annars är den stora ändringen i Lillasysters scenshow från deltävlingen att Martin Westerstrand har bytt byxor.

Och att Max Flövik knäppt upp sin väst, visar en bar överkropp och fler av sina tatueringar på scenen.

Tidigare har han hållit den stängd så här:

Jag gillar att han knäppt upp nu, det känns mer rock.

På torsdagsrepet hade Lisa Miskovskys dansare, tunnelbaneresenärerna, bara mjukiskläder på sig och inget paraply, så jag tänkte att de kanske skulle byta kläder, men så är det inte.

De ser ut att ha i alla fall ungefär samma outftis som i deltävlingen.

Lisa är som vanligt helt trygg på scenen.

Theoz har bra energi. Det känns som att han inte gjort något anant än öva kameravinklar sen sin deltävling.

Varje rörelse, varje blick, varje steg är prcis där det ska. Snyggt.

Och jag hoppar till av slutsmällen igen. Hahaha, det är en överraskning och jäklar vad det dundrar till.

Nu får vi en jättelongör igen, när Oscar Zia ska prata med dansarna om vad som kan gå fel i Theoz scenshow. Det känns verkligen som ett sätt att bara dra ut på tiden, rädda upp, täcka över något.

Men här får vi i alla fall veta att den femte skärmen på scenen rattas av: Sommarskuggan. Japp. Barnen ska ha sitt.

Det är fint att Stina Ekblad läser upp motiveringarna för de som valts in i Hall of fame. Efer resultatet i semiheat 1 är det Loa Falkman som ska hyllas för sin sistaplats i Melodifestivalen 1990, Symfonin.

Det blir Mariette som sjunger låten. Och hon sjunger orginalversionen. Det här är härligt, mycket mer härligt än jag hade föreställt mig att det skulle vara. Så klart ska man köra orginalversionen på det här sättet.

I semin får vi ingen poängutdelning. Efter mellanakten ropar Oscar Zia ut de som tagit sig till final.

Under några år sparade man duellresultaten i Andra chansen till sist i programmet, men nu är man tillbaka till att tillkännage det direkt efter första heatet alltså.

Efter att de fyra låtarna i semi heat 1 kört får vi en snabbrepris. Sen en obegriplig sketch.

Och sen en mellanakt som del i Melodifestivalens Hall of fame som instiftades för ngåra år sen och som alltid brukar vara del av Andra chansen-semin.

Först att hyllas är låtskrivarlegendaren Peter Himmelstrand. Artisten Lionman sjunger ett medley av hans låtar.

Förstår dock inte hur man kan göra släpiga versioner av Himmelstrands låtar när han valts in för att han införde just popen i Melodifestivalen.

Inför flera av artisternas framträdande går Oscar Zia in på scenen och pratar med inblandade i numret, som om han behöver hålla låda för att något dragit ut på tiden. Men det här är alltså en del av manuset.

Så otroligt märkligt. Den typen av snack är perfekt att ha när något går fel och han behöver hålla lite låda, men att lägga in det i manus gör bara att det känns som otroliga longörer. Dödstrist och helt feltänkt. Korta programmet om ni har för mycket programtid.