Så det här hände precis.

Programledarna Laura Pausini, Mika och Alessandr Cattelan har presskonferens.

Laura får syn på mig när jag räckt upp handen ett antal gånger och ber mig komma fram, inte bara till micken utan upp på scenen.

Jag får henne tydligen att tänka på 80-talsstjärnorna Bros. Så därför bestämmer hon sig för att tillsammans med Alessandro och mig återskapa deras show.

Så Mika fick presentera oss.

Och där kom min sånginsats i Eurovision. Bros-hiten ”When will I be famous”. Och uppenbarligen var det läge att bli det nu kanske?

Även om just min sång lämnade väldigt mycket att önska. Jag har aldrig tagit en ren ton i hela mitt liv. Åtminstone inte rätt ton.

Kändes lite så där jobbigt efteråt också. Men så fick jag också ställa den fårga jag ville ställa efter.

Även om Alessandro var lite orolig och öppnade med:

– Nu får vi se, nu kanske han dödar oss.

Jag kunde inte svara annat än:

– Det är kanske det jag gör.

För min fråga, som jag väntat på att få ställa var:

– Nu har vi sett ett väldigt kaotiskt rep, känner ni er väl förberedda för i morgon? Eller ska tittarna där hemma stålsätta sig inför ännu en lika katastrofal sändning som den nu ökända sändningen från Rai och Rom 1991?

Alessandro Cattelan högg direkt med ett skratt:

– Laura, nästa gång låter du dem ställa frågan först. Sen får de kanske komma upp på scenen, okej?

De kanske drog lite efter andan vid frågan ändå, men alla tre försäkrade att de kände sig väl förberedda.

Både Mika och Laura Pausini fortsatte också och svarade väldigt bra, betydligt mer ärligt, genomtänkt och öppet än jag är van vid på Eurovision.

– Om vi är trötta? Ja. Om hela produktionen är trötta? Ja. Självklart. Men det här var ett första genrep. Det är så här det ser ut. Men kommer vi leverera en bra show i morgon? JA! sa Mika.

Laura Pausini fyllde i lite mer försiktigt:

– Det hoppas vi i alla fall.

Men hon la också till:

– Det här är Italien. Vi kanske har ett rykte om oss att inte vara så uppstyrda alltid, men det här är en enorm produktion och vi vill alla göra vårt bästa för att det ska bli så bra det bara går. Och vi vill göra det här med hjärta och känsla. Inte mekaniskt och korrekt.