Nu står Storbritanniens Sam Ryder på scenen, i nåt som ser ut som en futuristisk byggnadsställning. Riktigt snyggt.

En effekt som skulle kunna vara snygg är också när hela bygget liksom öppnar sig, ställningen fälls ner och byter färg medan Sam tar i och sjunger, får in en gitarr och kör ett litet solo på scenen.

Men den italienska produktionen fortsätter att strula, med tv-fotografer i bild genom halva numret, och när konstruktionen fälls ner runt Sam i en stor och vid bild syns också scenteknikerna som öppnar den, hur tänkte någon där? Det känns inte särskilt mycket ”spaceman” och effekten uteblir liksom. Vi sitter här i presscentret och bara skakar på huvudet.

Sam har fått på sig en lite märkligt blingad svart byxdress, med solar och stjärnor i silver, men han bär upp den och sjunger sin Spaceman otroligt säkert redan i första genomsjungningen. Det här lär bli Storbritanniens bästa placering sen Moskva 2009 då de kom femma.

Men de brittiska fans som nu tjoar på sociala medier om att ”Eurovison’s coming home” eller att ”om vi inte vinner nu är det BARA för att Europa hatar oss” får nog lugna ner sig. Fansen och BBC ska vara supernöjda med en topp 10-placering och har absolut en chans på topp 5. Sen tar det nog stopp.

Men bara det är en jätteframgång för ett land som prenumererat på bottenplaceringar och förra året lyckades med det unika fiasko-konststycket att bli nollade av både juryn och tittarna.

Vill ni läsa mer om Sam Ryder? Finns intervju här.