Det går inte att bortse från att stämningne på nåt sätt blir helt annorlunda när Ukraina kommer in på scenen. Inte för att låten är något mer än klassisk Eurovision-cirkus av hög klass, men för att den fått en helt annan innebörd med kriget.

Mågna i pressrumemt klappar med, med allvariga miner, när bandet klappar takt på scenen.

Och avslutningen, när alla står med knuten hand på bröstet. Den berör mig.