Nu finns det lite tv på vad Markus Larsson och jag tycker om veckans låtar efter uppspelningen, Markus pratar om en artist som skulle kunna fällas för doping medan jag undrar hur det är att ha sex i en Amazon. Japp. Så låter veckans bidrag! Och Markus utser veckans sämsta låt.

Två av akterna den här veckan har maxat uppställningen på scenen. I Melodifestivalen får man ju vara totalt åtta personer på scenen (inklusive kör i kuliss) och dessutom ha kören förinspelad. Huvudstämman måste dock framföras live, på eller bakom scenen.

Viktigt att tänka på är att de som maxat på detta sätt måste tänka om till Eurovision, där man visserligen numera får ha förinspelad kör, men också bara vara max sex personer totalt.

De två akter som maxar är Tone Sekelius och Elov & Beny. Tones uppställning består av husdansarna Lisa Arnold, Lamin Camara Holmén, Kenny Lantz och Kim Pastor, ytterligare en dansare, Mateo Cordova Pomo. Dessutom Louise Wallentin som både dansare och kör på scen och Lars Säfsund som kör i kuliss.

Elov & Beny har också med sig tre av husdansarna, Lisa Arnold, Kenny Lantz och Kim Pastor och dessutom tre i kör, som slipper gömma sig i kuliss den här gången, Åsa Bergfalk, Simon Lingmerth och Lars Säfsund.

Jon Henrik-gänget har nästan maxat sin uppställning med totalt sju pers med i numret. Förutom Fjällgren, Arc North och Adam Woods så ska också dansaren Johanna Albertsson medverka på scenen. I kulissen körar Tobias Lundgren, William Segerdahl och Lars Säfsund.

Det blir ”Idol”-bekanta William Segerdahls Mellodebut, även om det sker i kulissen. Han har ju också varit med och skrivit låten.

Men han är inte det enda kända ansiktet som gömmer sig i kulissen den här veckan. Även EMD:s Mattias Andréasson (även han med sitt ursprung i ”Idol” och även som soloartist) kommer att köra i kulissen på Rejhans nummer. Matte har ju varit med och skrivit Rejhans låt tillsammans med parhästen Albin Johnsén.

Nu får vi höra alla låtar spelas upp en gång till. I bättre ljudkvalitet, tack gode gud. Jag kommer uppdatera det här blogginlägget med intrycken från en andra uppspelning.

Tone Sekelius Rhythm of my show är riktigt snygg klubbpop, med ett drop i hooken där hon pratsjunger låttiteln. Budskapet om att vara sig själv och styra sin framtid känns igen från förra året och om de får till scenshowen till det här och bjuder tittarna på något som känns spektakulärt som förra året så bör det här bli en farlig finalkandidat. Smart också att låten lagts i tonarter där Tone kommer komma fram på ett bra sätt.

Loulou Lamotte gör Inga sorger och det är glad schlagerpop som inte riktigt fångar tag i mig mig vid andra lyssningen. Den bygger snyggt, men refrängen är inte så effektiv som jag hade velat. Och så saknar jag att det inte finns riktigt utrymme för Loulou att ta is så där som hon gör så himla snyggt. Men ni vet ju också att jag ofta ändrar mig fullständigt från uppspelning till sändning. Vi får se vad jag säger efter torsdagens rep också.

Rejhan sjunger Haunted och känslan vid uppspelningen är att det här riskerar att bli anonymt. Låten är fin, men utan tydligt id. Det här kommer hänga på att Rejhan gör en Bishara och griper tag i tv-tittarna med sitt framträdande så det inte går att motstå att rösta.

Elov & Beny gör exakt vad de ska göra i sin Raggen går. Med visselhook dessutom. Jisses. De sjunger om en ”brud” som tatuerat sin förra snubbes namn, de sjunger om sex i en Amazon och att ha rostad lök till sin korv med bröd. Det här är bonnigt och dumt och härligt och knäppt och jag skakar på huvudet åt texten, men kan inte låta bli att både skratta och sjunga med. Snoreffektivt och kommer absolut att bli en hit. Här tror jag att de kommer tjäna mest på att gå till Semifinal så att deras låt får släppas direkt. För att det tar sig vidare är jag säker på vid uppspelningen. Får se om jag ändrar mig efter repen.

Victor Crones Diamonds är upptempo edm-pop som är snygg, men också anonym. Det här hade kunnat sjungas av rätt många andra artister. Säg Robin Bengtsson, Paul Rey, Måns Zelmerlöw, Mattias Andréasson, och det hade låtit ungefär likadant. Generiskt helt enkelt. Den kan absolut ta sig vidare, för det är effektivt, men framför allt kan den hitta sin plats på reklamradiostationernas spellistor, för det är också oförargligt och inget som gör att man vill byta kanal.

Eva Rydberg och Ewa Roos gör mig lite besviken. Deras Länge leve livet känns som en mellanakt. Det är en revykuplett, men tyvärr utan humorn och den gnutta finess som ändå fanns i Rena rama ding dong. Visst kan det här bli roligt på scenen, när de här två damerna släpper loss. Men det ska till något otroligt extra för att dessa ”queens of the night” ska ta sig vidare den här veckan.

Jon Henrik Fjällgren, Arc North feat. Adam Woods och Where You Are (Sávežan) är effektiv jojk-edm. Jon Henrik kommer få publiken att rösta. Om Adam Woods kan leverera sången och känns säker på scenen lär det här segla till final.

Så där, det var den uppspelningen. Nu ska jag och Markus Larsson spela in tv så ni får höra vad han tycker också. Det kommer på Aftonbladet under dagen.

Jon Henrik Fjällgren, Arc North feat. Adam Woods gör låten Where You Are (Sávežan) där det samiska ordet betyder ”min lilla Sáve”, alltså Jon Henriks dotter.

Det här är snygg edm-jojk som borde vara självklar i final.

Men det kommer så klart att hänga på hur de bygger upp scenshowen. Nummer med en dj har ju inte gjort stora avtryck i tävlingen tidigare. Och Adam Woods som står för sången är ett oprövat kort. Blir han skräckslagen på scenen kan det bli svårt.

Men Jon Henrik har en effektiv jojkslinga som kommer gripa tag och det här är något mer och annat än det Jon Henrik tävlat med tidigare, på ett riktigt bra sätt.

Det är inte den jojkschlager som Norge tävlade med för några år sen i Eurovision med Keiino, det här är modernare, snyggare och bättre tycker jag.

Eva Rydberg och Ewa Roos gör Länge leve livet och det här är en trallig revykuplett som handlar om duons vänskap.

Det här känns väldigt apart får jag säga. Det är en revykuplett, varken mer eller mindre. Den skulle lika gärna ha kunnat framföras på Hjalmars revyer i Örebro på 1973, 1985, 1997, 2009 och 2023.

Det gör den nog tyvärr inte till en evergreen eller odödlig, bara daterad.

Jag saknar humorn som var så tydlig i Rena rama ding dong, som ju också handlade om Tiktok-generationen.

Visst finns det ett skat-break för step och det kan säkert bli ett underhållande scennummer, Eva och Ewa är ju fantastiska på scenen, men ska det här ta sig vidare den här gången, så måste det till något väldigt mycket extra.

Victor Crones Diamonds låter ungefär precis så som ni kan förvänta er. Det här är edm- och arenapop med countryinfluenser som definitivt tagit en fika med Avicii och John De Sohn. Det gör att soundet känns bekant och effektivt, men också som något som lika gärna skulle kunnat spelas på radion 2014.

Crone ska dessutom vara ensam på scenen (Men ha Lars Säfsund som kör i kuliss). Det kommer kräva sin scenshow för att låta den här låten ta in Scandinavium. Men om Victor är sitt bästa kan han nog få igång publiken.

Elov & Beny sjunger Raggen går och det här är precis den typen av epadunk som man kan förvänta sig.

Ljudet är otroligt dåligt vid uppspelningen, vi får temposvajningar så att det är svårt att avgöra hur det faktiskt kan bli på scenen, men visst är det effektiv epaschlager.

Elov & Beny sjunger om att ha sex i en Amazon och att ”bruden” de träffat både backar släp och tar en snus. Det är otrligt underhållande och kan bli kul på scenen. Eller superkalkon om Elov & Beny inte lyckas förmedla glädjen på ett äkta och oförställt sätt.

Sticket handlar om att köpa korv med bröd och rostad lök.

Det är som en parodi på landet mot storstaden. Och lär gå hem i hela landet. Otroligt dumt. Och jag skrattar samtidigt högt!

Rejhan sjunger Haunted och det här är en ballad som börjar väldigt avskalat och skört. Det här kommer hänga otroligt mycket på hur säker han känns på scenen och hans utstrålning.

Produktionen byggs långsamt upp, men det fortsätter att kännas avskalat, som om det vill vara Duncan Laurence Arcade, om ni vill ha en Eurovision-referens. Dit når inte låten.

Rejhan är bara 16 år. Det ska bli väldigt intressant att se hur han levererar det här, för det kommer hänga på nerverna. Rädda rådjur brukar ha svårt på Melloscenen, men nykomlingar med ballader kan också imponera på publiken om de är orädda.

Loulou LaMotte gör svensk popschlager. Jag hade nog förväntat mig mer visa utifrån hennes tidigare sololåtar, eller soul och gospel utifrån vad The Mamas gjort, men det här är ren svensk popschlager i snabbare midtempo.

Versen i Inga sorger bygger uppåt till en refräng som kanske inte riktigt lever upp till uppbyggnaden, men det är skön radiomusik.

Jag blir lite förvånad över att Loulou inte riktigt tycks få utnyttja sina röstresurser i den här låten. Jag älskar när hon tar i och sätter skåpet som hon gjort med The Mamas, men det här känns lite enklare. Kanske kan det ligga henne i fatet, att hon inte får briljera med rösten som hon kan.

Först ut är Tone Sekelius med Rhythm of my show och det här är något helt anat än det hon tävlade med förra året.

De som önskat en ny gammelschlager kommer bli besvikna.

Det här är modern klubbpop, men det gör det inte dåligt. Bara annorlunda än vad man kanske förväntat sig. Jag tycker att det är riktigt bra. Låttiteln pratsjungs och det är bra för Tone har ändå lite begränsade röstresurser. Det här kommer hon klara snyggt.

Det här är inte dåligt alls. En bra öppning på årets turné.

Ljudet är verkligen dåligt i vår uppspelning får jag säga. Och nu är det en journalistkollega som påpekar att vi får en otroligt dålig bild av låtarna när inte ens tempot går rätt heölt och hållet i låtarna.

Nu blev det bestämt att vi kommer att få höra låtarna en gång till efteråt uppspelat på ett annat sätt, för bättre kvalitet.