En Mello-makthavare i kulissen väckte en hel del uppmärksamhet på efterfesten.

Personen jobbar inte på SVT, utan har genom åren på olika sätt varit inblandad i flera låtar och bidrag som tävlat i Melodifestivalen. Hen har ett stort kontaktnät i branchen, och brukar beskrivas som rolig, och en person som många vill arbeta med.

Men under kvällen hörde jag gång på gång hur folk kommenterade hur den här personen betedde sig.

Jag såg också ett antal personer lämna konverstioner med personen, skakandes på huvudet, eller himlandes med ögonen.

Tre gånger kom olika personer fram till mig spontant, direkt efter en konversation med branschpersonen, och suckade högt över hur jobbigt det var att prata med hen.

Anledningen var att personen var på så dåligt humör att det inte gick att ha en normal konversation.

Hen öste galla ur sig över hur dåliga alla låtar var. Det var fel på precis allt, både i årets tävling och förra årets tävling, förutom så klart just de bidrag som hen själv var inblandad i.

Var inte låtarna usla så sjöng artisterna falskt, eller var dåliga, eller tråkiga eller fula. Men framför allt var det fel på musiken, allt var dåligt, det fanns ingen hook, det fanns ingen orginalitet, hur kunde man skriva en låt så? Hur kunde man tycka att det var bra? Hur kunde någon rösta över huvud taget?

Men så klart med undantag, och alla undantag var personen själv inblandad i på ett eller annat sätt.

– Jag var tvungen att bita mig i tungan, det är ju inte direkt som att hen själv är Max Martin, sa en person som fick nog av det bittra gnällandet.

En annan suckade högt:

– Jag orkar inte med hen längre, det är bara gnäll och sura ord, allt är dåligt. Och då ska vi ändå jobba ihop framöver.