Emil Henrohn har ett otroligt stöd i arenan. Det är högt jubel bara han kliver ut på scenen.

Publiken klappar takten från start och Emil sjunger bra. Men min känsla fortsätter att vara den samma, menar han allvar, eller är det här med glimten i ögat? Den oklarheten gör att han kan få svårt att ta sig vidare ikväll, trots det stora stödet bland de yngsta.

Den här låten är ju mitt guilty pleasure den här veckan. Den är så dum och knäpp och banal och enkel och korkad och samtidigt kul och härlig och glittertastisk.