Jag får fortfarande inte kläm på om Emil Henrohn vill att hans schlagerglittrande nummer ska tas på fullaste allvar eller med glimten i ögat?

Han har tränat in varje rörelse till millimeterprecision.

 

Det här är extra allt av varje musikalshow-ingredients som finns att tillgå.

Men i varannan bild blinkar han mot kameran som att vi ska förstå att det här är på skoj och ett skämt. Och i varannan ger han miner som istället signalerar att det här är det viktigaste och mest seriösa Emil nånsin har gjort.

Jag får inget grepp om det. Eller om Emil.