Ida-Lova Lind har ett gigantiskt orange-färgat tygstycke med sig på scenen. Det hänger som ett stort draperi från scentaket och hela vägen fram till scenkanten där Ida-Lova sitter på trappstegen ned från scenen, på gardinen, hela vägen genom första refrängen.

Sen reser hon sig upp och tar en liten promenad upp på scenen och ställer sig vid ett mickstativ. Där slår Carola-fläkten till i andra refrängen så hon får vind i håret.

Ida-Lova känns säker och trygg på scenen under det repet vi får se. Hon sjunger bra och säkert.

Det här är en fin ballad som skulle kunna hända på lördag kväll. Jag tänker mycket på Molly Sandéns Rosa himmel när jag hör Låt hela stan se på, Markus Larsson säger att den vill vara Kent. Vi kan blanda in Veronica Maggio också. Det finns liksom drag av alla stora svenska popballader.

Men frågan är om Ida-Lova lyckas ta sig genom rutan. Det händer ibland att okända artister imponerar på tv-tittarna och sjunger en fin ballad till final, tänk Ellen Benediktson, Marie Lindberg. Men oftare blir det som Lovad, Samira Manners, Felicia Olsson, att man hamnar utanför avancemang.

Allt hänger på hur bra man levererar i sändning.