Efter Cornelia är det dags för poängutdelning. Jesper Rönndahl håller i den och tittargrupperna levereras i ”mest spännande” ordning.

Det som sägs högt är respektive tittargrupps 12:a och resten av poängen kastas upp på tavlan.

Jag älskar poängutdelning och hur spänningen byggs upp, men måste också säga att det är otroligt tråkigt, både tv-mässit och för publiken i arenan, att man helt skippat finalistrepriser sen förra året.

Det gör att programmen slutar i ett antiklimax. Arenapubliken har egentligen ingen anledning att ens följa omröstningen i arenan, utan skulle lika gärna kunna åka hem efter att de sju låtarna framförts, en timme in i sändningen.

Och för tv-publiken så blir avslutet en liten fis, som en femöressmällare som inte en exploderar, istället för ett stort fyrverkeri där en finalist får sjunga sin låt igen och ta emot publikens jubel med allt vad det innebär av känslor och adrenalin på scenen.

Om man genomfört två finalistrepriser skulle man inte heller behöva fylla ut programmet med rätt jobbiga mellanakter heller…