Jesper Rönndahl är inne på scenen och spelar in en puff som ska sändas i morgon vid 19:30 som om det vore direktsänt. Man skapar lite klassiskt tv-fusk alltså.
Nu är jag tillbaka i arenan. Det är dags för genrep. Lidköpings arena är en bandyhall, så här har man varit tvungen att bygga upp läktare inne på bandyplanen för att få till en lämplig storlek på publiken.
Främre parkett verkar utsålt, men det är rätt mycket tomma stolar längre bak och på läktarna.
Det finns fördelar med att komma med Melodifestivalen till små städer, där hela stan engagerar sig och verkligen lever upp över att det händer något.
Men så finns det nackdelar också, att det möjligen inte är ett tillräckligt stort upptagningsområde för potentiell publik att fylla tre arenashower med fredagsgenrep, lördagsgenrep och sändningen.
Melodifestivalen är ju heller inte någon nyhet för Lidköpingsborna. Tävlingen har varit här både 2014 och 2019 och möjligen påverkar det också viljan att vara på plats under repen. Jag tvivlar dock inte på att det kommer vara fullsatt i morgon.
Marcus och Martinus gör en andra och sista genomsjungning. Precis innan de ska börja sjunga hör jag hur Marcus säger till Martinus att flytta längre bak för att hitta rätt position på scenen.
Det är ett mörkt nummer som i vissa partier kan kännas som att det helt försvinner i arenan. Även i tv-bilderna är vissa av scenbilderna så mörka att det är svårt att förstå vad man ser.
Här skulle man kunna ljusa upp lite lite grann, utan att tappa känslan i den här suggestiva klubblåten.
Tungorna far överallt på scenen idag. Marcus tycks fukta läpparna mitt under låten i första genomsjungningen.
Marcus gör lite Matrix-dans när Martinus inleder låten.
Det här är ett snyggt och suggestivt nummer, men de synkroniserade rörelserna sitter inte perfekt ännu.
Ibland hamnar Marcus ett steg före, ibland är det Martinus som hamnar efter. Det hinner de repa till och sätta i morgon, så klart, men det känns ändå lite konstigt att de inte redan repat in det så att det sitter i ryggmärgen.
Jag har ju inte sett så mycket framträdanden från den här duon tidigare, så det kanske är deras grej att de dansar synkroniserat men inte riktigt samma. Men i så fall har jag missat det.
Det här är så klart en bagatell att anmärka på, den här sdenshowen är ursnygg, men finns det något att förbättre så är det att sätta stegen ordentligt.
Marcus & Martinus har en stor plattform som rullats in på hjul. Medan det fixas lite med tekniken går de igenom sin synkroniserade koreografi tillsammans.
– Vill också varna för att vi har laser i det här numret. Ingen fara så länge man sitter kvar på sin plats och inte ställer sig upp och stirrar rakt in i det, säger SVT:s studioman Pernilla Isedal i högtalarna.
För att blåsa liv i det 420 kvardratmeter stora tyget som draperar scenen under Ida-Lovas nummer står dels Masen i publiken med en industrifläkt som fångar artistens hår.
Men även i kulissen står en scentekniker med en lövblås för att ge lite rörelse i det stora tygstycket som hänger ner från taket.
Ida-Lovas Låt hela stan se på är en låt som växer, både genom sina tre minuter och på mig. Trots att hon har lite problem med de lägsta tonerna så sjunger Ida-Lova väldigt fint och har en egen personlig röst.
Det här skulle kunna hända på lördag.
Ida-Lova nu. SVT:s nummeransvariga Jennie Widegren har varit framme och coachat henne och gett instruktioner och nu kan hon börja.
Öppningen sitter säkert, men i andra versen märks att hon har svårt att gå ner till de djupa tonerna ordentligt. Ida-Lova har berättat att hon varit sjuk och att det satt sig på rösten.
Men det är knappt märkbart om man inte, som jag, lyssnar efter det.
Det här är finstämt och enkelt, med en rejäl Carolafläkt som stormar hela parkettpubliken i nacken.
Jag gillar Laurell Barkers låt, den kommer absolut att åka in på min spellista när den släpps, men nu blir hon lite skrikig på repet.
Igår kändes det här mer lekfullt och kul och kanske är det nerverna som gör att det är lite försvunnet idag, men Laurell skulle behöva hitta tillbaka till det igen. Det spralliga och skojiga, som gör det här till en barnlåt, trots den knarkiga texten.