Nu får vi höra alla låtar en gång till. Jag sammanfattar och uppdaterar det här blogginlägget.

Paul Reys Royals är luftig arenapop-i-Mello. Men efter att ha hört alla låtar så bleknar den här jämfört med exempelvis Marcus & Martinus mycket mer suggestiva och vuxnare sound. Det betyder inte att Royals är blek, den har en effektiv hook där titeln pumpar gång på gång och med rätt scenshow har den här absolut chans att ta sig vidare. Pauls charm lär kunna hjälpa lite. Och här får vi nog en tonartshöjning, eftersom jag verkar besatt av såna i år.

Casanovas härliga Så kommer känslorna påminner en hel del om Barbados Världen utanför och skulle lika gärna ha kunnat tävla 1989 eller 2003. Den här typen av låt togs in i Melodifestivalen i dussintal under de första turnéåren från 2002 fram till 2006, men nu var det ett tag sen. För mig är soundet nostalgisk dansbandsschlager och jag längtar efter en rätt lökig koreografi till detta. Men det kommer helt hänga på hur charmiga de här grabbarna är om de ska ha ens den minsta chans.

Melanie Wehbe gör en snygg popballad i midtempo, som riskerar att bli anonym och inte sticka ut. Att jag stör mig på ordet ”the” i låttiteln gör snarare att jag minns låten och kommer sjunga med i den. Om Melanie tar för sig på scenen så kan hon absolut ta sig topp fyra.

Nordman låter verkligen klassisk Nordman. Det här är svensk etno med nyckelharpa, flöjt och fiol och Håkan Hemlins raspiga röst som lär ta detta direkt till final. Så klart hänger det på hur det ser ut på scenen, men de som gillar Nordman kommer inte bli besvikna. G:son och Jimmy Jansson har som vanligt fångat det som gör artisten bra och gjort en låt som passar duon perfekt.

Laurells sound är verkligen Tones and I, hennes Dance monkey är världens mest streamade låt av en kvinnlig artist och när Laurell star sångstilen så funkar det. Förra året fick hon 40 miljoner streams på sin låt Habit. Sober är snarlik och snyggt effektiv i refrängen. Det här är absolut inte farligt, så länge Laurell blir poppig på scenen och inte barnen tänker på henne som en gammal tant (hon är två år yngre än mig och fyller 44 i april).

Ida-Lova gör en söt ballad som utspelar sig i Stockholm. Jag tänker på Molly Sandéns Rosa drömmar och Kent. Hon har ett sångmanér i sitt ooande som säkert kan störa vissa, men det ger henne personlighet i rösten. Drivet bygger upp och det blir arenapampigt mot slutet, men det är en svårsjungen låt som verkligen kommer sätta Ida-Lova på prov. Lyckas hon så kan det här bli ett genombrott för henne.

Marcus & Martinus Air är solklart veckans snyggaste låt produktionsmässigt. Det är en houselåt som suggestivt bygger upp till andra refrängen då det underliggande trycket blommar ut. Men jag undrar verkligen hur de ska göra det här på scenen. Det är inte en självklar tv-låt på det sättet, mer en dansgolvsfyllare, och då pratar jag inte om schlagerbarerna utan snarare gjord för houseklubbar. Jag ser stroboskopen framför mig.

Där har vi hört alla låtarna en andra gång. Nu ska jag och Markus Larsson spela in tv med vad vi tycker och tänker. Det kommer på sajten i eftermiddag.

Marcus & Martinus Air är rätt långt från den barnpop de slog igenom med. Det här är istället mycket vuxnare EDM-pop.

Det tar ett tag innan låten kommer igång, den är suggestiv och inte förrän i andra refrängen pumpar housetrycket igång låten.

Det här är skapat för att funka på dansgolv och otroligt snyggt skrivet.

Ida-Lova Lind är dotter till Christine Meltzer, men det här är inte en humorlåt. Det här är en tonårsballad som börjar enkelt, Ida-Lovas röst med ett piano. Så kommer lite stråkar in i bryggan och låten växer till pampig arenaballad.

Det här är inte lättsjunget, klarar hon av att leverera det här i direktsänd tv kan hon få sitt genombrott.

Andra versen inleds med ”I en djungel av betong, kan ingen tysta ner vår sång” hon hinner sjunga om Mosebacke torg och det här vill kännas Kent och creddig svensk pop.

Det är snyggt, men för ett genombrott måste Ida-Lova verkligen ta plats och leverera i sången.

För er som hört Laurells Habits så är Sober i precis samma typ av land. Det påminner också en hel del om Tones and I:s Dance monkey.

Det är barnpop med nån form av reaggaebeat i refrängen. tralligt och glatt om att vara ”High when I’m sober”.

Det här är så svårt att bedöma och kommer helt att hänga på scenframträdande. Jag dömde väl ut Cazzi Opeia vid lyssningen förra året, om jag inte minns fel. Det här känns lite i samma land och kan funka snyggt på scenen i ett färgglatt nummer som tilltalar både yngre och äldre.

Frågan är om den vuxna texten gör att scenshowen också hamnar i den vuxnare fåran? Då kan det kanske bli svårare för Laurell att avancera som artist. Men hon är redan i final, som låtskrivare åt Maria Sur.

Thomas G:son och Jimmy Jansson har skrivit Nordmans låt Släpp alla sorger. Det är nyckelharpa och fioler och placerar de här duon i precis det etnopop-land som man förväntar sig.

Håkan Hemlins raspiga röst i en effektiv refräng som får mig att tänka på både Vandraren och I lågornas sken som Mårten och Lina Eriksson skrev åt gruppen till Mello 2008 när de slog ut Carola och Andreas Johnson i Andra chansen.

Det finns en snygg nyckelharp-flöjt-fiol-slinga i hooken som motiverar att Mats Wester är med på scenen i det här bidraget.

Det här kommer absolut vara farligt på lördag. Och anade jag en tonartshöjning? Kommer få G:son på mig om jag säger fel där, så jag säger inget, men det kan kanske ha varit det.

Melanie Wehbes For the show börjar långsamt, som en ballad, men det finns ett driv i den och den hamnar i midtempo.

Jag hakar upp mig på låttiteln, som borde vara ”For show” för det är det hon sjunger, att göra något ”just for show”. Att ha petat in ett ”the” i texten stör mig. Det skaver. Men det blir samtidigt den där detaljen som får mig att minnas den här låten och nynna den i huvudet när uppspelningen är över.

Det här är snyggt. Kompetent. Men frågan är om det sticker ut tillräckligt mycket i startfältet?

Och så tar låten bara slut. Kommer funka bra på radio, men griper det tag i tv-tittarna på tre minuter?

Casanovas med Henrik Sethson (låtskrivare till Lyssna till ditt hjärta) gör en klassisk popschlager i upptempo.

Vad härligt med ett dansband som gör riktig dansbandspop.

Det här är en schlagerdänga, rakt av, otroligt klassisk, i tidigt Linda Bengtzing-land. För fler Mello-referenser kan ni tänka på Mathias Holmgrens Långt bortom tid och rum, eller Friends Lyssna till ditt hjärta.

Det är klassisk Skara-schlager som Bert Karlsson gjorde till Sveriges mest populära musikgenre på 80-talet.

Det här vill jag bugga till.

Frågan är om Casanovas är tillräckligt karismatiska på scenen för att ta det här vidare i tävlingen. Arvingarna hade svängt den direkt till final. Magnus Carlsson också.

Casanovas är stora i dansbandsvärlden, men det är något annat att gå genom rutan till tv-tittare i alla åldrar.

Paul Rey är först ut och jag måste erkänna att jag på förhand kände mig ganska osugen på det här med tanke på att han tävlat två gånger, tagit sig till final, men sne inte lämnat något större avtryck därefter.

Men Royals är en annan typ av låt än de ballader han tävlat med tidigare. Det här är arenapop, som vill kännas lite Coldplay och Avicii och som brukar funka bra i Mello, åtminstone i deltävlingarna, med artister som David Lindgren och Robin Bengtsson.

Det är en härlig luftig känsla i låten och känns som en bra Mello-öppning, med texten We can be royals, we can be legends.

Hooken är en upprepning av titeln We can be royals, royals.

Det är snyggt och effektivt och Paul Rey brukar vara charmig på scenen. Slänger man in lite pyro i det här på scenen kan det bli snyggt.

Och så ett tydligt handklapp-parti med körtryck före sista refrängen. Det får mig att flina lite.

Det gick lite bättre för helgens låtar på Spotify än veckan dessförinnan. Alla de fem som fick släppas på lördagskvällen tog sig in på topp 100 på Spotifys dagslista för spelningar på söndagen:

5. Theoz – Mer av dig
28. Tennessee Tears – Now I know
37. Uje Brandelius – Grytan
42. Wiktoria – All my life
90. Eden – Comfortable

Efter båda deltävlingarna har den högsta nykomlingen på listan varit en av Melodifestivalens semifinalister. Efter första semin Elov & Beny med Raggen går på 9:e plats och efter andra deltävlingen Theoz Mer av dig på 5:e plats.

Efter första semin gick de låtar som släppts in på Spotifys dagliga lista så här på söndagen:

9. Elov & Beny – Raggen går
48. Loulou LaMotte – Inga sorger
57. Victor Crone – Diamonds
63. Rejhan – Haunted
116. Eva Rydberg & Ewa Roos – Länge leve livet

Det mest förvånande här är nog Victor Crone. Han blev en så tydlig deltävlingstrea men lyckades inte ta sig högre än 57:e plats på Spotify. Det måste vara en enorm bevikelse. Men kanske är det mer en låt som spelas på radio än någon som man själv väljer att streama på Spotify.

Nu är det snart dags för uppspelning av veckans låtar. Jag och Markus Larsson kommer ta plats i vårt Melodifestivalen war room på Aftonbladet för att lyssna via länk och jag lovar att blogga så fingrarna gör ont och berätta allt för er om hur det låter.

Som näst sista låt spelades Edens Comfortable och hon klev upp på scenen och fick jubel.

Sen blev (så klart) Stad i ljus festens sista låt. Och då uppstod något så märkligt som en enorm dansring – och ett dansbattle, till sista låten.

Eden Alm hoppade in och gjorde något så oväntat som masken över dansgolvet, och då fick hon ännu mer jubel, samtidigt som alla sjöng med i Tommy Körbergs klassiker.

Det var väldigt oväntat med det här dansbattlet precis i slutet av festen.

Eden fick också lite pussar och hångel med flickvännen Sara Songbird efter att ha maskat sig fram över dansgolvet.

Med hela vägen till slutet var förutom Eden Alm också Theoz, Thomas G:son, Linda Bengtzing, Axel Schylström, Tess Merkel och Magnus Carlsson.

När jag plockade ihop mina saker och begav mig från festen var det många festdeltagare som stod lite rådvilla garderoben och undrade vad som hände nu.

Eden satt tillsammans med sin flickvän och andra vänner på en bänk och pustade ut efter dansandet.

Theoz stod omgiven av vänner och såg ut att fortfarande vara full av energi och sugen påatt fortsätta dansa. Och det var här som Magnus Carlsson hamnade i samtal med Melodifestivalens tävlingsproducent Karin Gunnarsson.

Så kanske kanske kan det vara ett litet frö planterat där för en ny tävlingsomgång nästa år. Då är det ändå nio år sedan sist.