SVT har lagt in en lång prata med Farah och Jesper mellan Axel Schylströms och Loreens nummer.

Det krävs minst 13 scentekniker och två sandkillar för att få ordning på Loreens rigg på scenen och under tiden pratar Farah och Jesper om olika skånska delikatesser i greenroom.

Axel Schylström fortsätter att leverera sången på en otroligt hög nivå.

Det här framträdandet gör att det inte går att räkna bort Axel imorgon. Fortsätter han att leverera så här så kan han absolut ha chans att ta sig vidare i morgon.

Nu måste de lämna in Axel Schylströms byxor på press till imorgon.

Eller kanske vänta till mellan genrepet och sändningen i morgon, för det här glatta turkosfärgade tyget verkar bli skrynkligt bara man tittar på det och han skulle vinna på att ha ett par braxor som ser nystrukna i morgon i sändning.

Emil Henrohn sjunger säkert och tryggt på scenen. Han är ju musikalartist och vet hur man levererar på scenen.

Publiken är med och klappar takten till den här musikalschlagern.

Han har mycekt fans i publiken och det är höga jubel för Emil här.

Bildproducenten envisas med stora vida bilder under Mariette Hanssons nummer som hellre visar den stora scenen och arenan än håller tittarna kvar i Mariettes egen värld med solförmörkelse och skateboardramp. Jag förstår inte poängen i det.

Mariette sjunger som vanligt otroligt bra.

Och nu känns numret ändå mer lekfullt än rörigt igen.

– Här är en jättefin teckning. Som jag har fått av Marcus & Martinus.

Jesper river ner skratt när han visar vad han har för något i sitt clipboard och försöker förklara varför han inte har manuskort som Farah har.

Nej, men nu måste Chris Adam få av sig kepsen så att man ser hans ögon i tv-bilderna. (Jag kastar inte sten i glashus, mina ögon syns när jag är med i tv).

Det här är en av de snyggaste rockakterna jag sett i Melodifestivalen. Ett genomtänkt scennummer som känns futurisitiskt tv-spel eller dystopisk sci-fi-film med Keanu Reeves i huvudrollen.

Gullan Bornemarks fiol är med i ungefär 10 sekunder precis i början av låten. Sen hänger Hjördis undan den på sitt mickstativ.

Med all tungrök på scenen känns det här lite mer härligt älvalikt än vi sett tidigare på repetitionerna. Det är så mycket rök som väller ner från scenkanten att den sveper runt oss som sitter på parketten.

Nu sjunger Signe och Hjördis ut på ett helt annat sätt än vi fått höra på repet. Snyggt där. Men jag saknar ändå något lite mera umpff i det här. Det är något som inte riktigt lyfter.

Kiana är först ut av veckans artister.

Det verkar som att följespotten inte hittar henne riktigt i öppningen och Kiana hamnar delvis i mörker. Det här behöver de få ordning på till i morgon.

Jag anar ett lite nervöst darr på rösten i öppningen, men så fort dansarna kommer in brister Kiana ut i det där stora leendet som gör att man känner att hon verkligen älskar att stå på scenen.

Publiken är med och klappar takten.

Hon är helt full i skratt när hon kliver av scenen.

– Jag är alldeles övertaggad, säger hon till Farah.

Men jag tycker att hon höll sig på rätt nivå på scenen. Jag älskar hur hon kickar rakt upp över huvudet!

Nu drar repet igång.

Veckans artister presenteras och sen blir det vinjett.

Jesper Rönndahl har fått på sig en mantel och har en tvärflöjt med sig. Husdansarna har klätts ut till enhörningar.

I publiken har man brett ut stora skynken som konstaterar att Farah Abadi och Jesper Rönndahl båda har utsetts till Årets skåning.

Programledarna hyllas som kung och drottning av Skåne.