Paul Rey är först ut och jag måste erkänna att jag på förhand kände mig ganska osugen på det här med tanke på att han tävlat två gånger, tagit sig till final, men sne inte lämnat något större avtryck därefter.

Men Royals är en annan typ av låt än de ballader han tävlat med tidigare. Det här är arenapop, som vill kännas lite Coldplay och Avicii och som brukar funka bra i Mello, åtminstone i deltävlingarna, med artister som David Lindgren och Robin Bengtsson.

Det är en härlig luftig känsla i låten och känns som en bra Mello-öppning, med texten We can be royals, we can be legends.

Hooken är en upprepning av titeln We can be royals, royals.

Det är snyggt och effektivt och Paul Rey brukar vara charmig på scenen. Slänger man in lite pyro i det här på scenen kan det bli snyggt.

Och så ett tydligt handklapp-parti med körtryck före sista refrängen. Det får mig att flina lite.