Det är som att kliva in i ett futuristiskt dataspel när Smash into pieces scenografi kommer in på scenen.

Jag har lite svårt för att man aldrig riktigt ser sångaren Chris Adam, eftersom hans ögon hela tiden är i mörker under kepsen.

Det syns också tydligt att varken Benjamin eller Per spelar sina isntrument på riktigt. Musiken är ju förinspelad i Mello så alla med instrument får ju fejkta sitt spelande, men i den här genomsjungningen blir det uppenbart.