Uje har haft såna problem med rösten den här veckan att han fick mima både under gårdagens dagrep och lördagens genrep i arenan. I går kväll var han tvungen att sjunga och då fick han inte fram många ord, utan kraxade sig hjälpligt igenom låten.

Uje har Parkinsons och det är ju en muskelsjukdom som också kan sätta sig på rösten, eftersom stämbanden är muskler. Men det är oklart om det är en förkylning som gjort att han tappat rösten eller om det har med hans sjukdom att göra.

På scenen före tramträdandet dricker han något ur en mugg uppmärkt med hans namn.

Och nu hör man honom sjunga i alla fall. Jag gissar att det är en kortisonspruta som fått verka och göra sitt för att släppa spänningarna i stämbanden.

Jag älskar den här visan, som påminner om hur Melodifestivalen lät i mångt och mycket på 70-talet, förutom vinnarlåtarna som vi annars minns.

Uje dricker ur muggen hela tiden. Jag gissar att han är så torr i munnen att han måste få vätska för att ens orka sjunga.

Det spricker rejält varje gång Uje tar i, men det funkar i den här låten. Jag tycker att han sätter det snyggt och visst kan han sjunga betydligt renare, men det gör inget i den här fantastiska visan att det raspar, rosslar, spricker och blir falskt. Det blir nästan bara bättre.