Signe & Hjördis sstår vid mikrofonstativ på scenen som är fylld av rök. På scenen finns flera podier fyllda med glödlampor på pinnar.

Signe börjar sjunga medan Hjördis spelar på en fiol. På skärmarna bakom dem sveper blomblad i slowmotion.

Det finns något i detta som saknar det där drivet som Timoteij och Kom hade. Det som gjorde folkkänslan till schlagerpop. Det är liksom för snällt på nåt sätt.

Men samtidigt härligt fint och lite skoj.

På det repklipp vi får se känns det som att Signe & Hjördis inte heller tar i med sången som jag skulle vilja höra dem göra, i bryggan upp till tonartshöjningen, exempelvis.