En sista mellanakt är hyllningen till Danny Saucedo som väljs in i Melodifestivalens hall of fame.

Efter ett härligt videoinslag om Dannys Mello-historia, utspelat på ett dagis, kommer Danny in i en rosa Kaluch Orchestra-mössa och en långhårig peruk.

Han ser verkligen jättemärklig ut.

I den outfiten gör han In the club och sen uppmanas publiken att tända sina telefoner i arenan.

Sittande vid ett piano börjar han sjunga Amazing men ställer sig snart upp. Och kommer in i helt fel tonart.

Aj, det där lät inte likt Danny. I över en minut ligger han helt fel och det är så surt så det gör ont.

Men publiken jublar och sjunger med. Till slut kommer han in i rätt tonart i alla fall.

Danny behåller den märkliga outfiten på hela vägen tills han sjungit färdigt.

Då sliter han av sig peruken och mössan och kramas om av Farah.

Jag vet inte vad jag ska säga om det här. var det roligt? Njae. Om Danny inte hade kommit in i helt fel tonart och sjungit bort sig fullständigt i Amazing hade det kanske varit härligt.

Men jag fattar ingenting.